jajmensan, idag blev de ett behövligt besök hos naprapaten, och ja gillart! knakade som att de va de enda min kropp hade saknat de senaste 19 åren, men knät är fortfarande inte bra och de känns som att jag har tränat hundra år på !"#gymmet o bara kört rygg. men ett återbesök nästa vecka o ja hoppas att ja slipper gå som en pensionär.

har kommit på min fetisch i livet, jag älskar att gå till tandläkaren! bara för att ja trivs så himla bra i stolen o för att ja gillar när dom pillar i min mun o för att ja får all uppmärksamhet.
 men ja hatar däremot att gå till läkare/sjuksökerskor, där känner ja mig alltid så dålig, som att dom inte riktigt tror på mig och för att alla känns så himla inkompetenta, som att man hittat dom vid en busshållplats o gett dom ett jobb. men de e ja de. undrar oxå varje gång jag ger blod varför ja gör de, för de finns inget ja tycker är läskigare än att ta en spruta, spelar ingen roll om de e en sån där fet äcklig nål som dom kör in när man ger blod eller om de en sån där liten dom sticker in i fingret. de enda som är värt med att ge blod är som hos tandläkaren de sköna stolarna o att ja får all uppmärksamhet. Uppmärksamhethora, javisst.